bättre sent än aldrig
När jag tog ledigt sista timmen på fredagar för att åka till Hudiksvall och jag i vanlig ordning lade märke till Forsa folkhögskola, kunde jag inte ens tänka tanken att jag, fem-sex år senare skulle hamna 100 meter därifrån.
Jag såg inte längre än näsan räckte, jag trodde att jag föralltid skulle vara bosatt i Friggesund. På skolvägen 13 med vår tjocka katt som hängde inne på konsum och som alla visste var våran.
Idag är jag glad för allt min mor gjorde och är helt ärligt imponerad över att hon klarade av mig trots mina utbrott. "En dag kommer du att tacka mig." minns jag att mamma sagt vid flera olika tillfällen och jag minns också att hon snabbt därefter blev avbruten av något idiotiskt jag sade. Eller så smällde jag igen dörren och satte mig och surade över hur grymt livet kunde vara. Jag kan inte ens tänka mig vilket helvete jag satte min mor i. Men långsamt och säkert försöker jag bevisa för henne nu hur tacksam jag är över allt hon har gjort.
Hade hon inte tagit med mig till Hassela hade jag förmodligen aldrig träffat Fia, som idag är min bästa vän. Och jag hade aldrig träffat de människor som fått mig att bli den jag är idag. Jag hade nog inte varit med om det jag varit med om idag, jag hade nog varit samma gamla Angelica om det inte vore för det.
Jag minns hur jag reagerade när hon berättade att jag skulle få ett syskon. Det kändes som att allt skulle gå under. En dag senare rymde jag hemifrån. Fyra dagar senare var jag hemma igen och surare än aldrig förr.
Idag kunde jag inte vara gladare över min lillasyster, den finaste ungen i världen.
Jag har fått så många chanser att jag tappat räkningen. Hon har haft ett grymt tålamod med mig. Jag beundrar henne för hur stark hon orkar vara jämt.
Jag är glad över exakt allt hon gjort, dock var det synd att det skulle ske när jag var en trotsig tonåring. Jag var ingen lätt börda.
Naw, och de finns inget som jag är så glad för som att du flyttade dit, så jag fann min bäste vän. De känns så skönt att veta att även fast vi inte ses så ofta just nu, så kommer vi ändå alltid ha varandra, alltid bästa vänner. Och jag är glad för din skull att du känner att allt blivit bra för dig nu, minns hur arg du var i början för att du var tvungen att flytta till Hassela. Saknar dig min angelica <3
Jag är också glad för min skull. Jag är nästan lika glad över att jag trivs som jag är över att jag har dig som vän. Och Fian, alltid kommer vi att ha varandra. Egentligen har jag allt jag behöver, just nu, och det finns ingen anledning till att jag ska må dåligt över saker jag inte har, när jag har dig.
Jag saknar dig med. Jag får dåligt samvete över att vi inte ses ofta trots att det egentligen är så himla enkelt. Snart så, är det dags för en Fian och Angelica-helg. Puss på dig.
