Jag vill känna pulsen från stan igen.

Majoriteten av mina tankar går fortfarande till de som stod nära. Det gör nästan ont i mig när jag vet vad så många är tvungen att gå igenom nu.

Ikväll vill jag helst åka till mitt gamla hem. Kramas lite med mina vänner och bara visa, att jag finns där. Det skulle nog göra mig gott med. Att få le lite trots omständigheterna.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0