Vägen är ojämn och kurvig. Lång och ibland alldeles för smal, så smal att man är på väg att trilla ut. Är vägen slut, har vändpunkten kommit? Kan inte avgöra om jag redan varit vid vändpunkten och nu är på väg tillbaka eller om jag står kvar där vid starten och har svårt att släppa taget. Jag är bedövad innuti och känner ingenting. Att känna ingenting är värre än att vara ledsen. Tydligen.

Jag försöker tolka något som jag inte vet om det är mitt att tolka.