Vad är grejen med att komma på saker i efterhand? Komma på vad man vill ha när man inte har det lika lätt längre, komma på hur man känner när någon annan inte känner likadant, komma på hur det är när man absolut inte vill det. Ständigt denna kamp mot tiden och dessa försök att fatta ett beslut.
När "jag ger dig den tid du behöver" tydligen inte betyder vad den säger får jag ångest över allt. När man säger något men agerar på ett helt annat sätt, när man försöker men det inte räcker till.

Jag har nog varit vilsen, tappat bort mig själv någonstans. På vägen till "lycka" försvann nog en del utav mig.

Nu vet jag vad jag vill och vad jag uppenbarligen inte får.