När jag söker stöd hos någon så vill jag inte höra något "gör det som känns bäst, följ ditt hjärta"-skitsnack. Hade det fungerat hade jag inte behövt sökt stöd över huvud taget.

Att vara kluven är löjligt.
Att fatta beslut är löjligt.
Att kunna räkna på en hand vad man ätit de senaste tre dagarna är löjligt.
Att få försöka göra vad som är bäst är också jävligt löjligt.

Allt är så förbannat löjligt.
Jag är löjlig.
Allihopa är löjlig.