Magnus kommer hem från jobbet klockan 22. "Men välkommen hem. Vad kul att ni är hemma" hör jag mamma säga utan att förstå vad hon menar. Vadå ni? tänker jag.
Sedan ser jag att Magnus har med sig min katt hem.

Han kände igen oss, men var rädd över vart han hamnat. Så klart.

Min fina lilla katt.
Fast han var inte så liten längre, gubben som gett honom mat har verkligen inte gett honom lite.

Inatt kommer jag nog sova bra. Eller bättre.