Jag hade skrivit ett rätt långt inlägg om att se en människa ur sina egna ögon. Om att inte lyssna på andra och kanske till och med bli så blåögd att man lyckas lura sig själv.
Jag hann publicerade det men ändrade mig fort och tog bort det.

Det är Fredagkväll och jag ska plugga. Jag har två prov till veckan och båda två i de ämnen jag både ogillar och inte är så duktig i. Men jag bestämde mig för att prioritera pluggning i helgen och göra bra ifrån mig på båda proven. Nu, känns det som att jag inte kommer göra så bra ifrån mig trots allt. Jag kommer ingen vart, allt står still och jag blir galen på mig själv. Jag kan ju, kom igen liksom.

Jag ogillar att min lärare, som knappt känner mig, tror bättre om mig än vad jag själv gör. Jag måste jobba på det.

Ett möte och ett träningspass senare och nu börjar jag bli riktigt orolig.
Min mage är helt åt helvete.

 

Jag lämnade ifrån mig ansvaret att lämna min syster på dagis imorse. Jag åkte på skolan då någon sade igår att det var min grupp som hade foto idag. Lite trött, lite stel i musklerna sedan gårdagens träningspass och fortfarande illamående kommer jag fram till skolan och får bekräftat att det inte var min grupp som hade foto. Elina lyckades övertala mig att inte åka hem utan vänta i två timmar tills den andra lektionen börjar, också den sista för dagen. Jag passade på att ha ett samtal med min mentor. Kjell började prata, jag svarade och såg glad ut. Inte förän det samtalet insåg jag att jag faktiskt har planer för min framtid. Att jag bryr mig mer än vad jag trodde.

"Jag är inte här för att skaffa vänner, utan för att plugga."

Jag är väl rätt grym.

Jag har en vecka fylld med både det ena och det andra. Just nu sitter jag på skolan och har två timmar kvar innan jag får åka hem och stoppa i mig något att äta och byta kläder. Jag åker in till Hudiksvall nästan på en gång efter att jag kommit hem.
Har ett träningspass klockan 17.00.

Imorgon är jag, om jag förstått rätt, ledig nästan hela dagen. Så jag ska lämna min syster på dagis, klippa min kusin och sedan åka in till Hudiksvall för att ha ett möte klockan 16.30. Ganska direkt efter mötet vandrar jag till Hudik gym för ännu ett träningspass.

På Onsdag har jag tid hos frisören. Och nej, jag kommer inte skaffa mig en ny frisyr. Då jag är alldeles för feg för att göra något annat med mitt hår så nöjer jag mig med att få bort lite slitet.

Det går bra den här gången. Det känns som att jag faktiskt kan slutföra detta denna gång. Jag är på god väg och jag har inte ledsnat ännu. Jag kanske lyckas. Grymt.

"Undra hur han reagerar när jag berättar det.. Undra vad han tycker att jag borde göra.. Jag vet att han skulle vara glad för min skull."
Tills jag kommer på mig själv att tänka på saker jag aldrig kommer få veta. Jag kommer på mig själv att tänka på hur jag ska berätta det, när jag inte ens kan berätta det. Det är jobbigt att jag inte har förstått än, trots att jag försöker förstå. Och har gjort det i ett helt år, idag.
Ett år känns som en oändligt lång tid, det känns som att jag inte träffat dig på flera år samtidigt som det känns som igår sist vi sågs.
Jag kommer alltid minnas väl hur det kändes att ha dina armar runt mig.

Jag saknar dig. Ofattbart mycket.
Fina du.

Det är Fredag och jag är barnvakt. Det känns skönt att vara hemma. Eller åtminstone att vara ensam. Tilde har nyss somnat och jag ska göra något gott och sätta mig framför teven. Det känns förvånansvärt skönt att ta det lugnt. Och jag är nästan glad över att slippa träffa någon. Jag har fått en överdos av människor och kommer klara mig ensam ett tag. Typ.

Jag känner mig låg. Trots att allt just nu är bra. Eller ja, bättre. Ändå har jag inget glatt att ge.
Snart så. Om någon dag. Då kommer jag le. På riktigt.

Nu har jag bestämt mig.

Jag har alltid varit dålig på att lyckas sitta kvar och faktiskt kolla på det. Men idag är jag glad att jag gjorde det.
Jag gillar honom.

http://tv4play.se/noje_och_humor/idol?videoId=1.1190985

Jag är glad, fastän jag är utan internet hemma.

Det var marknad i helgen. Jag var där i 10 minuter efter stängning, glad över att jag spenderat min kväll någon annanstans än där. Jag har nog vuxit ifrån allt sådant där. Helgen fick mig inte bara att inse att jag vuxit ifrån marknaden, utan också att jag faktiskt vuxit ifrån vissa människor. Mina gamla vänner. Som jag ofrivilligt kallar mina gamla vänner, när en liten del av mig vill ha tillbaka det som var förut.

Jag kommer aldrig lyckas växa när jag är omringad av människor som vill motsatsen till det jag vill. Som fortfarande tycker att det är häftigt att vara som förut. Som inte vill växa.

Lätt som en plätt tänkte jag och började skriva.

Jag skrev några meningar, suddade, skrev lite till och suddade. Nu är pappret är helt tomt och det enda jag har kommit på är att jag inte har en aning om vart jag hör hemma. Det gjorde ju saken mindre lätt och jag ångrar att jag tog för givet att jag skulle göra ett bra arbete.

Tre timmar kvar och jag har inte en jävla aning. Det skulle se just snyggt ut att misslyckas redan på första arbetsuppgiften.

Det är redan mycket i skolan och jag hinner nästan med. Jag är nästan närvarande på lektionerna, åtminstone tills tankarna väljer att springa iväg åt ett helt annat håll. Men jag anstränger mig så gott jag bara kan och jag är nöjd över min prestation. Jag kan liksom inte bättre.
Idag fick klassen förfrågan om de ville skriva för HT när dem har en sida skriven av ungdomar. Jag gav min mailadress och kommer vänta på ett mail om tiden till nästa möte.

Jag gillar att få höra saker som gör mig glad. Det fick jag idag och jag kommer kunna vara glad länge. Mycket länge.

Nu ser jag bara fram emot helgen.