Ett underkänt prov och ett tufft beslut på en och samma dag.

Jag återkommer så fort jag kan koncentrera mig på det jag ska. Och borde.

Har inte presterat bättre än okej idag på grund av att min mage valt att gå emot mig. Som så många gånger förut. Men jag är nöjd ändå. Imorgon börjar vi med Naturkunskap A. Det känns mindre okej.

Efter att min mage gett med sig lite blev jag en aning produktiv. Jag lärde mig en halv låt på gitarren, jag tog en springtur på några kilometer, jag lagade mat och nu återstår det bara lite plugg. En halvtimmes läsning så att jag är redo för provet imorgon.

Det känns bättre nu. Imorgon har jag möte, vilket jag ser fram emot. Jag ska sova på några ideér under natten och faktiskt kanske ha något att dela med mig utav imorgon.

Minutens klockslag är för vissa tidigt som bara den, men för mig är det sent. Jag har tydligen fått riktiga sömnproblem(?) och kunde inte somna när jag ville förut ikväll, eller igår eller vad man ska säga. Så jag kände för en timme sedan att det vore onödigt att gå och lägga sig över huvudtaget i natt. Min klocka ringer om mindre än en timme. Inget skulle nog få liv i mig efter bara två timmars sömn tyvär.

Det där med att prestera dubbelt upp denna vecka gäller nog från och med imorgon. Tisdag alltså. 

På tisdag kommer jag oavsett hur trött jag är, vara gladast i världen. Jag ska få kramas med min bästa vän. Hennes blotta närvaro får mig att känna ett lugn och en trygghet som jag har svårt för att beskriva. Jag är nog den mest lyckosammaste människan på jorden, med en vän så fin som henne. Så underbart fin, min helt fantastiska Fia.


 

You rock.

Hade inte så mycket att se fram emot ikväll, men hade åtminstone försonats med tanken på att denna kväll inte skulle komma att bli så mycket bättre än gårdagens. Men, jag blev helt spontant bjuden på bio. Det kändes trevligt att göra något annat än att äta och sova för första gången på hela veckan. När jag kom hem skämde jag bort mig med ett fotbad, och min mor skämde bort mig med att servera varma mackor. Underbara hon.

Nu drar jag några avsnitt Vänner, som vanligt, och sedan ska jag nog försöka skissa ihop något att sy. Om symaskinen vill vara på min sida idag vill säga.

Kände mig efter påpekad dålig uppdatering tillräckligt uttråkad att faktiskt göra ett inlägg. Ett tycka synd om mig-inlägg. Jag har gått och blivit förkyld, trots mitt annars så grymma immunförsvar. Men jag börjar lära mig att inte klaga när jag bara en gång om året faktiskt blir sjuk. Och nu bortser jag från natten till idag då jag mest grät för att jag hade ont.

Det tog mig 40 sekunder exakt att sjukanmäla mig även imorgon. Det gör inte så mycket då jag kommer ha tid till sådant jag borde gjort för länge sedan.

Nu ska jag slänga ut min katt som håller på att flippa ur och sedan stänga dörren så att han inte lever rövare i mitt rum mer i natt.

Klockan 17.00 idag har jag och mina fyra fina vänner bestämt middag. Det känns bra att alla fem kommer vara tillsammans för första gången på hur länge som helst.

Detta kommer bli en bra kväll.

Nyårsafton är återigen över och jag ser fram emot ett nytt år. Ett år som omöjligt kan bli värre än föregående. Jag ser fram emot något som på alla vis bara kan bli bättre.
Egentligen ljuger jag nu, egentligen var 2009 det bästa året på länge. Åtminstone ett tag. Men som vanligt väger det dåliga stunderna mer än vad de bra gör. Så, 2010 kommer att bli bättre.

Jag firade mitt tolvslag på Åhlens, som resten av Hudiksvall. Där jag fick krama min bästa vän ett gott nytt år och vi beslöt oss för ett gemensamt nyårslöfte detta år. Vårat år. Det känns bra att veta att vi åtminstone vill förändra. Det är en början.
Jag hann åka flera mil och också träffa en mycket saknad Jocke, den kramen kunde inte kännas bättre.

Jag kom fram till igår att jag har två utav världens absolut finaste vänner. Sofia och Helena, ni är helt underbara. Tack.