.
När kommer jag sluta bry mig? Jag orkar liksom inte.
26 februari
Mina planer i helgen gick helt i kras när jag stod vid bankomaten för att ta ut pengar och ser att jag inte fått några ännu. Lite för dåligt tålamod och alldeles för mycket som gick mig emot, gjorde att jag sket i det och åkte tillbaka till Delsbo för att sedan komma på att jag inte hade någon nyckel till lägenheten. Inte riktigt min dag kände jag.
Det löste sig med nyckeln så jag slapp frysa ihjäl. Jag gjorde sedan Carro sällskap på något slag av ungdomscafé där hon skulle hjälpa till att hålla ordning. Jag var dock inte där så länge, men hann trots det äta en tunnbrödrulle och bli imponerad över vilka talanger det finns i Delsbo. Jag har nog hört den bästa 13årige killen sjunga idag.
När jag trodde att det var på väg att vända så späds en dag fylld av oturligheter bara på med fler saker som får mig att falla lite längre.
Det löste sig med nyckeln så jag slapp frysa ihjäl. Jag gjorde sedan Carro sällskap på något slag av ungdomscafé där hon skulle hjälpa till att hålla ordning. Jag var dock inte där så länge, men hann trots det äta en tunnbrödrulle och bli imponerad över vilka talanger det finns i Delsbo. Jag har nog hört den bästa 13årige killen sjunga idag.
När jag trodde att det var på väg att vända så späds en dag fylld av oturligheter bara på med fler saker som får mig att falla lite längre.
Det är bäst så
Jag och Cilla tog med våra yngre bröder på hockey igårkväll. Och till min stora förvåning kom jag och min bror någorlunda bra överens. Det kändes bra. Något som kändes mindre bra var väl att matchen helt ärligt sög. Men trots det ångrade vi inte att vi åkte dit och gjorde något annat än att kolla på film, som vi gjort de senaste två veckorna. Vi lär nästan ha lämnat avtryck från våra rövar i soffan.
Jag har förhoppningsvis ännu en bra helg att invänta.
Jag får hela tiden se till att hålla mig sysselsatt. Göra något som får mig att tänka lite mindre. Det är bäst så.
Jag har förhoppningsvis ännu en bra helg att invänta.
Jag får hela tiden se till att hålla mig sysselsatt. Göra något som får mig att tänka lite mindre. Det är bäst så.
Hurricane
Har haft en mycket bra helg, trots dåligt med sömn. Lördagen var mindre lugn än fredagen och för omväxlingens skull kändes det inget annat än bra. Tills det är något som påminner mig om känslorna jag försökte skölja bort.
Nu sitter jag i skolan och försöker desperat få något gjort med min tidning. Det går dock inte så bra när jag medvetet lyssnar på dem låtar som under de där 16 månaderna kom att betyda något speciellt för mig. Eller som åtminstone får mig att tänka på vissa dagar, en speciell känsla och framförallt en speciell människa.
Jag försöker att stå fast vid mitt beslut, trots att det är mycket som får mig att vilja ge vika och försöka igen.
Det är precis allt som jag varken trodde eller ville att det skulle vara.
Nu sitter jag i skolan och försöker desperat få något gjort med min tidning. Det går dock inte så bra när jag medvetet lyssnar på dem låtar som under de där 16 månaderna kom att betyda något speciellt för mig. Eller som åtminstone får mig att tänka på vissa dagar, en speciell känsla och framförallt en speciell människa.
Jag försöker att stå fast vid mitt beslut, trots att det är mycket som får mig att vilja ge vika och försöka igen.
Det är precis allt som jag varken trodde eller ville att det skulle vara.
Inte okej.
Jag har ikväll haft besök av mina fina vänner, Sofia och Helena. Dem åkte nyss, och jag längtar redan tills vi ses igen. Man vet att man har sjukt underbara vänner när man kan vara helt tyst men ändå känna sig förstådd och glad. Ingen vet hur tacksam jag är.
Jag tänkte gå och lägga mig så fort dem åkt, men när jag tydligen missat att trycka på startknappen på tvättmaskinen så blir jag vaken i en timme till. Imorgon på förmiddagen, morgonen, kommer min far och plockar upp mig och vi beger oss till Delsbo för att hälsa på farmor. Vilket innebär att jag återigen måste förklara vem jag är, vilket utav alla barnbarn jag är och sedan få dåligt samvete över det. Få dåligt samvete över att jag hälsar på så sällan att när jag väl gör det blir jag tvungen att förklara vem jag är för att hon inte ska tro att jag är någon som är där för att råna henne. Som hon faktiskt en gång trodde.
Så fort jag blir lämnad ensam kommer huvudvärken av alla tankar och scenarion som helt plötsligt dyker upp i mitt huvud. Inte okej.
Wings of a butterfly
När jag låter känslan i magen avgöra och fatta det beslut som jag inte vågat ta.
När känslan i magen sedan säger mig att jag fattat fel beslut.
Och när känslan i magen säger mig att jag är dum i huvudet. Inte bara den.
Det värsta av allt är att jag, tydligen, är den som kommer undan lindrigast.
Då känner jag ånger. Jag känner skam och, uppenbarligen, saknad.
Tomhet och saknad eller kärlek? Vadå, jag trodde de hörde ihop?
Helt sjukt.
När känslan i magen sedan säger mig att jag fattat fel beslut.
Och när känslan i magen säger mig att jag är dum i huvudet. Inte bara den.
Det värsta av allt är att jag, tydligen, är den som kommer undan lindrigast.
Då känner jag ånger. Jag känner skam och, uppenbarligen, saknad.
Tomhet och saknad eller kärlek? Vadå, jag trodde de hörde ihop?
Helt sjukt.
This is the new shit.
Ännu en natt i Delsbo. Jag har den bästa kusinen i hela världen. Och nu har hon fått körkort, grattis Cilla!
Nemas problemas, rapén fixar biffen.
Gammalt nagellack och ovårdat hår. Det är okej när man lyckats varit så produktiv som jag varit ikväll.
Babysitter
Man är bortskämd när man har två superkockar till kusiner och blir bjuden på mat två gånger på en vecka. Efterrätt också dessutom. Jag har världens absolut finaste släkt och min mormor är nog den underbaraste jag vet. Och att se henne ledsen för första gången på 17 år känns tufft.
Nu sitter jag i gamla kära Eckelsbo nu och är barnvakt åt mina andra två änglar till kusiner, som redan sussar sött. Jag äter billig choklad och väntar på besök. Sedan att jag skrattar för mig själv åt människor som gör illa sig på teven är en annan femma.
Jag har agerat både frisör och barnvakt ikväll. Vilken höjdare jag kan vara ibland.
Nu sitter jag i gamla kära Eckelsbo nu och är barnvakt åt mina andra två änglar till kusiner, som redan sussar sött. Jag äter billig choklad och väntar på besök. Sedan att jag skrattar för mig själv åt människor som gör illa sig på teven är en annan femma.
Jag har agerat både frisör och barnvakt ikväll. Vilken höjdare jag kan vara ibland.
Something strange
Det är fredagkväll och jag har prioriterat skolan. Jag hade lagt upp en plan för hur jag skulle gå till väga för att hinna med deadlines och allt annat. Nu sitter jag här och har bara skickat in ett utav tre arbeten till min lärare. För sent dessutom. Men jag klämde in en liten ursäkt och talade om att de resterande två artiklarna skulle bli ännu senare. Nu vet han i alla fall.
Jag hämtade min syster från dagis i eftermiddag och såg en bilkö som förmodligen fortsatte ytterliga en kilometer utanför mitt synhåll, blåa sirener som fick himlen att se allt annat än svart ut och jag såg en bil i diket, en på bärgningsbilen och sedan blev jag sentimental och ringde mamma. När det skedde rakt utanför mitt fönster var det svårt att inte vara nyfiken. En knapp timme senare skedde ännu en olycka, ca 200 meter därifrån. Jag är glad att mamma kom hem med skinnet i behåll. Men är ledsen över att det gick mindre bra för våra grannar.
Total kaos.
Jag hämtade min syster från dagis i eftermiddag och såg en bilkö som förmodligen fortsatte ytterliga en kilometer utanför mitt synhåll, blåa sirener som fick himlen att se allt annat än svart ut och jag såg en bil i diket, en på bärgningsbilen och sedan blev jag sentimental och ringde mamma. När det skedde rakt utanför mitt fönster var det svårt att inte vara nyfiken. En knapp timme senare skedde ännu en olycka, ca 200 meter därifrån. Jag är glad att mamma kom hem med skinnet i behåll. Men är ledsen över att det gick mindre bra för våra grannar.
Total kaos.
Sen en tid tillbaka
Jag äter utan att må illa och jag sover som om det vore för 3 månader sedan.
Då måste detta alltså vara bra?
När allting värker
Jag trodde för tredje, och sista gången, att jag fattat ett beslut. Att jag valt att gå vidare och inte gå tillbaka.
Nu är jag återigen helt mållös och mina knän orkar inte bära mig ordentligt. Jag får svårt att andas och hela kroppen släpar efter. Jag kan definitivt inte placera vilka tankar eller känslor som hör vart, åt vilket håll jag säger mig själv att gå..
Mitt huvud dunkar, hårt som aldrig förr. Och jag räds över vilken mängd tankar som, så fort jag återfått medvetandet ordentligt, kommer slå mig som en spark i huvudet.
Hur många scenarion kommer spelas upp i mitt huvud ikväll? Hur mycket kommer hindra mig från att somna i natt?
Nu är jag återigen helt mållös och mina knän orkar inte bära mig ordentligt. Jag får svårt att andas och hela kroppen släpar efter. Jag kan definitivt inte placera vilka tankar eller känslor som hör vart, åt vilket håll jag säger mig själv att gå..
Mitt huvud dunkar, hårt som aldrig förr. Och jag räds över vilken mängd tankar som, så fort jag återfått medvetandet ordentligt, kommer slå mig som en spark i huvudet.
Hur många scenarion kommer spelas upp i mitt huvud ikväll? Hur mycket kommer hindra mig från att somna i natt?
Crap
Jag läser samma mail, om och om och om igen. Jag börjat hysterisk gråta, om och om och om igen.
Men jag kan likförbannat inte förmå mig själv att trycka på radera.
Ett klick, och det är borta. Men det känns omöjligt.
Men jag kan likförbannat inte förmå mig själv att trycka på radera.
Ett klick, och det är borta. Men det känns omöjligt.
Är nog så tankspridd som det är möjligt
Hur gör man när något som så himla länge varit en så stor del av ens liv, helt plötsligt inte är det?
Jag vet liksom inte hur jag ska bete mig, vad jag ska säga eller hur jag ska agera. Ska jag ens göra det?
Det känns tre gånger så tufft när jag inte ens blir en liten del längre. När jag inte får vara den del jag vill. När jag inte får vara den del jag tror att jag, utan bekymmer, skulle klara av att vara.
När jag helt enkelt inte har en aning om något.
Jag vet att det var mitt val. Jag vet att det var mitt beslut. Jag vet att det är på grund av mig jag ens ställer mig själv alla dessa frågor. Men är inte dessa frågor bättre än dem jag ställde mig innan? Frågorna av avund, frågorna av sorg.
Jag måste försonas med tanken på att jag inte är en del av ditt liv längre. Men att inte ens vara en liten del, det gör ont. Jag vet att det är på grund av mig alltihopa. Men det är, hur jävla omöjligt det känns att förstå, bäst så här.
Jag ville så gärna.
Jag vet liksom inte hur jag ska bete mig, vad jag ska säga eller hur jag ska agera. Ska jag ens göra det?
Det känns tre gånger så tufft när jag inte ens blir en liten del längre. När jag inte får vara den del jag vill. När jag inte får vara den del jag tror att jag, utan bekymmer, skulle klara av att vara.
När jag helt enkelt inte har en aning om något.
Jag vet att det var mitt val. Jag vet att det var mitt beslut. Jag vet att det är på grund av mig jag ens ställer mig själv alla dessa frågor. Men är inte dessa frågor bättre än dem jag ställde mig innan? Frågorna av avund, frågorna av sorg.
Jag måste försonas med tanken på att jag inte är en del av ditt liv längre. Men att inte ens vara en liten del, det gör ont. Jag vet att det är på grund av mig alltihopa. Men det är, hur jävla omöjligt det känns att förstå, bäst så här.
Jag ville så gärna.
Bara lite tidigare
Borde jag känna så här?
Har jag förtjänat att känna mig så här hemsk?
Jag har större delen av dagen känt en fet jävla klump i halsen, en klump av gråt. Och på ett sätt, av helt skilda anledningar. Av sorg, framförallt. Och ironiskt nog, lite glädje. Skam.
Det var inte så här jag ville att det skulle sluta. Ingen kontakt alls känns tuffare. Helt utstängd.
Det var inte vad jag ville.
Jag är ledsen. Det är jag.
Har jag förtjänat att känna mig så här hemsk?
Jag har större delen av dagen känt en fet jävla klump i halsen, en klump av gråt. Och på ett sätt, av helt skilda anledningar. Av sorg, framförallt. Och ironiskt nog, lite glädje. Skam.
Det var inte så här jag ville att det skulle sluta. Ingen kontakt alls känns tuffare. Helt utstängd.
Det var inte vad jag ville.
Jag är ledsen. Det är jag.
