När det senaste året skolrelaterat varit omtumlande och det tuffaste året hittills är jag hemskt nöjd över ett vg i kursen som intresserat mig mest. Nu blev jag helt plötsligt väldigt inspirerad att fixa ordning på resterna och således samla ihop betyg i alla ämnen. Kom igen Angelica!!

En planerad lugn helg blev något helt annat. Träffat lite nya människor. Varit ut på krogen för att lyssna på när vännerna spelat. Örsat över missförstånd men blivit sams igen. Åkt hem tidigt och sovit länge. Ätit spagetti och köttfärssås till frukost och njutit över sällskapet. Nu är jag tillbaka till lägenheten och väntar på brodern, samtidigt som det känns lite ensamt utan kvinnan i hushållet. Den andre.

Blev en fin helg det här.

Sitter i skrivande stund med ett stelt ansiktsuttryck efter en liten tabbe på väg till tvättstugan. Missuppfattade min egen längd och lyckades på något vis slå huvudet i hatthyllan. Halvägs ner till golvet insåg jag att jag var på väg ner. Då skrattade jag. Det var roligt. Faktiskt. Sekunderna på väg ut ur dörren hann jag få en prydlig liten (läs: stor) bula i pannan som säkert kommer se hemskt vacker ut imorgon och alldeles lagom till helgen. Nu kan jag inte se arg ut. Och det är väl ändå rätt positivt. Så länge en buss inte åker förbi mig imorgon eller något så jag måste ge ond-öga till chauffören. Men det ska jag väl kunna lyckas undkomma.

Att vänja sig att alltid ha någon brevid sig under natten, och sedan helt plötsligt bli ensam en natt och drömma hemska saker så att hela nattsömnen blir förstörd. Precis så. Att vara så trött på morgonen därpå att du knappt kommer ihåg vad du heter, men minns så väl hur jobbigt det var att sova ensam. Precis så.

Har spenderat hela dagen på Högskolan i Gävle. Varit på två informationspass och båda om helt olika program. Vet inte hur det kommer sig att jag både vill plugga ekonomi och lära mig göra specialeffekter på datorn. Hur som, åt god lunch och gick sedan runt och beundrade deras campus. Sjukt fint. Har sedan jag kom hem hunnit med en väldigt kort promenad, handlat tvättmedel och pluggat. I natt sover jag ensam i lägenheten och det är första gången på länge. Känns ovant. Läskigt.

Ungefär som de vita väggarna känner jag mig lamslagen och tom. Går konstiga vägar fram till mål jag inte ser. Säger åt mig själv att lära mig av mina misstag, men kommer på mig själv upprepa dem hela tiden. Ger mig fan på att utföra något helhjärtat, men kommer på mig själv att stirra blint på mattan som är lika svart och trasig som jag känner mig. Då. Misslyckad och utan självdisciplin. Vaknar glad, men fortfarande lite trasig, mitt i natten och ler för att därefter somna om.

Förutom mitt plötsliga sammanbrott i lördags har jag haft en mycket fin helg, som egentligen började redan i onsdags. Vädret har varit helt underbart, och vi har spenderat timmar vid basketplan och på gräsmattan vid grillen. Födelsedagsfirande och impulsfest. Öl i solen och cigaretter på balkongen. Två fotbollsmatcher och bara ben. Tusen fina människor.

Trivs med att svettas om nätterna men ändå envisas med att ligga nära. Idag är jag trött, men ångrar ändå inte att jag stannade kvar.

Spenderade större delen av helgen med några släktingar. Kollade på en riktigt dålig rulle i fredags med morbröderna, vaknade och åt godaste frukosten på lördagen. Spenderade sedan några timmar med finaste mormorn, innan det var dags för grillning och trevligheter. Blev sedan spontant upphämtad för att gå ut på krogen. Träffade massa saknade vänner. Åkte gratis nattbuss hem till Delsbo. Fick le. Liftade till efterfesten. Hade det sjukt trevligt tills jag deckade någon gång runt sju på morgonen.



När man längtar efter att få gå och lägga sig bara för att få vakna på morgonen. Fixa kudden och krypa ännu närmre. Inte bry sig om vad som sker utanför. Bara leva för just precis den där stunden. Precis så.

Steg upp tidigt imorse för att skriva Nationella, hann därefter vara på skolan i en timme innan jag blev upphämtad för att åka till Iggesunds Bruk. Där jag skulle spendera de kommande åtta timmarna för att fixa ett reportage. Nu är jag ganska nyligen hemkommen efter passet bestående av åtta koppar kaffe, 15 sidor material och en ny liten minidröm rikare. Vem kunde tro att jag skulle intressera mig för bruksarbete.

Som att förväntas anstränga sig men inte riktigt vara den typen, dansar istället vidare utan några tankar på något annat än bara stegen. Precis så. En vas fylld med vatten som sinar bort innan du hinner blinka. Ungefär så. En nattvandring på dagen förvirrad över fåglarna som fortfarande kvittrar.

Klär mig i de mest svarta kläderna trots att solen utan minsta hinder lyser på mig där jag går. Mellan radhus och villor, vilse bland höga buskar och krokiga stigar. Snubblandes över kvistar som fallit precis som så mycket annat, missuppfattar avståndet mellan mig och en gren som fortfarande sitter kvar, och duckar hastigt. Skrattar sedan åt mig själv. Vaknar tidigt på morgonen efter en kväll av värme, struntar i de trötta ögonen och låter dem vara som dem är, trotsar det toviga håret som egentligen borde bli borstat och sätter upp det i en knut. Tar på mig den första vita tröjan jag hittar, går ut och möts av ett smattrande regn. Som om jag omedveten trotsar allting för att allting trotsar mig. Precis så.

Hur gärna jag vill ha dessa Alexander Wang-kopior? Mja, rätt gärna.