Man kommer till en uppförsbacke och det är dags att kämpa sista biten. Kämpa för att ta sig upp och slippa en tyngd som ligger över axlarna. Och hjärtat. Det går inte riktigt som man vill. Då kommer motvinden. Uppförsbacke och en motvind av det värsta slag. Man har fullt upp med att lyckas kämpa för en sak, så kommer vinden och gör det allt svårare att nå upp. Att nå fram. Där man vill vara. Vinden gör att några kvistar slår dig över käften. En gång till. Och en gång till. Den här biten var visst inte din att ta sig igenom enkelt. Inte det minsta.

Du kanske inte gör det bästa för att lyckas kämpa mot backen, vinden och kvistarna. Men kan inte riktigt göra det ensam. Är tvungen. När du gjort några dumma val som fått stenar att falla ner på dem bredvid dig, dem som fortfarande orkade stå bakom din rygg för att hjälpa dig upp. Några tappade fästet och finns inte längre där. Kanske är det några som står kvar. Men självförvållat är det vänner som fäller krok på dina ben. Några som inte riktigt vet vad du egentligen vill att dem ska veta. Några du inte har mage att berätta det för. Slippa bli sedd med besvikna ögon. Har inte kraften att vara en tillräckligt bra vän. Som du egentligen vill vara. Som du kan vara. Som du vet.

Vattnet är kallt som snö men ändå ligger du där i. Skyll dig själv. Det är ditt fel. Du har själv lagt isen på fel ställe som fått dig att halka i. Det är kallt. Domnar bort. Får dig att göra misstag på misstag. Snedsteg på snedsteg. Ditt fel. Hjärtat och hjärnan domnade bort och slutade göra det dem är till för.

Det känns som att hela kroppen domnat bort. Jag känner varken ånger, ilska, glädje eller smärta.

Idioter!!

Ingen ångest infinner sig. Trots att kroppen säger nej. Känner ingen ånger även fast fingrarna inte hänger med.
Vaknar en morgon och ser solen lysa, vill inte riktigt stiga upp men är tvungen. Tänker på något jag inte fått ångest över ännu. Det är inte sig likt.

Jag är mer vilsen i mig själv än vad jag trodde.

Men det är kanske okej.

Fem timmar, tre nya dokument och en halv snusdosa senare har jag äntligen skickat in min en vecka försenade novell. Men jag är nöjd över resultatet i alla fall. En till liten paus nu innan jag ska fortsätta med mitt tal jag till veckan ska framföra.

Börjar dock bli rätt seg i både kropp och hjärna.

Ger mig själv i alla fall en klapp på axeln för att jag lyckats tagit fram min ambitiösa sida trots att det är fredag. Det är för mig bra gjort.

Trevlig helg vetja.

Veckorna börjar springa förbi mig igen. Tiden rinner iväg och jag hinner knappt längta innan det jag längtat efter är där. Första snön har fallit för den här vintern och ett nytt år är med stormsteg på väg att ta sin plats. Jag blir stressad även om det är precis det här jag vill.

Jag är på väg att göra något ingen tror jag klarar av. Det går sakta och känns ensamt ibland även om det är precis det här jag behöver.

Jag tar ett stort steg och slutar blicka bakåt nu. Eller på något som kunde ha varit.

Jag ska se vad som blir.

Jag hoppas att jag får chansen att komma iväg. Att planerna inte går i kras. Som precis allting annat.

Helgen har som vanligt gått alldeles för fort. Men jag har haft trevligt hela helgen. Ingen söndagsångest öht. Skönt. Nu sitter jag på skolan och försöker bli klar med att redigera min sida till tidningen. Tålamodet försvann någonstans förra veckan.

Jag vill färga håret.


Typ såhär.

Var en smula nervös över att vara uppe i så många okända människor. Och att dessutom komma sist. Men det gick över snabbt och människorna var trevliga. Det var en mysig tillställning med alldeles perfekt stämning. Det gjorde flickorna bra. Stannade dock inte så länge när jag äntligen hade tillfälle att träffa en fin vän. Så det gjorde jag. Det var som vanligt trevligt. Att kunna slappna av och skratta åt varandra. Och om jag skrattade.
Fick även med mig Hellan hem att sova. På det viset slapp vi båda somna ensamma.

Ikväll ska jag vara hemma. Jag minns inte sist jag var det på en helgdag. Men jag får finbesök. Så det känns helt okej.

Kommer spendera kvällen hos Sanna. Det kommer bli trevligt. Nytt folk. Det kan vara bra för omväxlingens skull.


Jag har en bra dag idag. Jippi!

Har funderat på vad jag ska tatuera i säkert tre år nu. Har hoppat fram och tillbaka. Velat mellan blommor och träd. Döskallar och djur. Motiv och text.

Nu vet jag.



Min första blir denna.

Gjorde upp en plan med mig själv i söndags. Den gick ut på att spara de pengar jag gör av med varje helg och sedan ha tillräckligt mycket för att gömma mig utomlands i några veckor. Kanske till sommaren. Eller efter studenten.

Det är inte rättvist mot mig själv att behandla min kropp som jag gjort sedan årskiftet. Jag behöver en förändring och det nu.

Lycka till, Angelica. Tack.

Har inte tillgång till internet där jag just nu kallar hemma. Återkommer när jag är redo.