Har varit barnvakt åt systern ikväll och med Marica som sällskap. Eller egentligen är det tvärtom. Hon somnade bredvid systern framför en barnfilm i hennes leksaksfyllda rum för flera timmar sedan. Jag hade beslutsångest över var jag skulle spendera natten. Alltså i vilket rum och i vems säng. Det självklara borde väl vara mitt och min, men där har jag inte spenderat en natt sedan jag blev sambo i Delsbo. Förutom studenten då guben gjorde mig sällskap. Ikväll blev det lillebrors (gamla?) rum. Vägg i vägg med flickorna och i samma del av huset som resterade sovrum. Känns lite tryggare även om det knyter sig lite i magen för att sova ensam. Eller kanske mest utan min andra halva.

Känner mig som ett barn igen och stelnar till av minsta ljud jag hör utanför (okej, som ett barn = innan jag hade någon att dela säng med varje natt.) Vågar inte se ut mot hallen utifall det skulle stå någon där, men vågar heller inte stänga dörren. Ha. Överskattar min vuxna sida allt som oftast.

Nu ska jag försöka sova.. Kollade just under sängen. Där ligger en uppblåsbar krokodil. Fötterna sticker ut lite grann. Ska försöka komma ihåg det när jag ska stiga upp ur sängen imorgon. Eller i natt för toabesök.

Ska ALDRIG mer klaga på vår lilla säng hemma eller önska att Robin sover på soffan så att jag får sära på benen när jag ska sova. (haha. Nej, faktiskt för trött för att engagera mig i att tänka hur den där meningen skulle kunna se ut på annat vis.)

För några dagar sedan valde vår kära boxer-dosa att helt plötsligt, och utan anledning, ta sitt liv. Mest ledsen, eller förbannad, över detta är mest jag och sambon och inte hens egen lilla family i form av tvdosan.
Den var fast på kanal fyra. Men efter otaliga utbrott på skitprogram som Dallas, repriser på programhiten X-factor (vet inte om det är med c och därav lite internationellt eller bara helt svenskt och med k, skitsamma) så kom vi på att man ju faktiskt utan boxer ska ha 1,2,4,6:an och Kunskapskanalen. Lycka.
Denna sjukliga morgon har jag dock svårt att bestämma mig mellan Holby City och Stargate Attlantics (eller vad i helvete det heter). Eller såklart reklamer på de resterande reklamerna.

Vad jag med detta onödigt långa och beskrivande inlägg, eller onödigt öht, är tips på vad vi kan ersätta vår dosa med? Universaldosa säger endel, endel att de bara fungerar till TV:n och liknande och inte boxer. Ta med den döda och tvinga dom att ge mig en ny jävel som inte tänker lämna oss i närmsta taget?

Jag vill se South Park och Project Runway. Come on!

Nu kom gubben hem och han är nog minst ledsen då detta, enligt honom, är en utmärkt ursäkt till att spela dåliga TV-spel. Nej gullet, jag gillar det inte.

Jag är för lycklig. En påminnelse när saker känns tvärtom.

Idag är det fyra år sedan min bästa Robin lämnade jorden. Att jag är lycklig nu påverkar inte det minsta hur mycket jag tänker på honom eller tvärtom. snarare att jag tänker på honom mer och vill ha honom delaktig i det fina jag har nu. Att min gamla Robin ska få träffa den nya och glädjas över det som gör mig lycklig. Att se honom lycklig för något jag vet att han med tiden hade funnit. min fina.

jag försonades med tanken på att han är borta för länge sedan. Men det kommer aldrig hindra mig från att sakna honom. Eller acceptera världens orättvisor och saker som kan gå snett.

Jag minns honom precis som han var och det kommer jag kunna leva på i resten av mitt liv. Det känns som en trygghet att ta till när något känna tungt.

Men jag hoppas för mitt liv att var han än är att han har det helt fantastiskt där. Min allra finaste lilla vän. Hade du varit i livet hade jag retat dig för att du börjar bli gammal (även om det inte är sant.)

All kärlek. Peace.