Det har gått så lång tid, för lång tid för att förstå.
Jag minns era leende som om det vore igår. Jag kommer så väl ihåg sista gången jag såg er le.
Det var en underbar tid, sommaren med er.

Två år sedan idag. Och fortfarande minns jag känslan när jag fick höra.

Jag har gått vidare, men inte glömt.
Jag tänker på er fortfarande.
Och jag saknar er.

Jag tror på något efter döden. Men vad det är, är jag inte säker på.
Jag tror i alla fall att ni är tillsammans nu och att ni har det bra.
Jag vet att ni har det bra.
Kim och Johan. Änglarna.