Jag har haft det trevligt i helgen. Nästan hela tiden i alla fall.
De två nätterna i tältet var jobbiga. Den första alldeles för varm och trång, den andra natten alldeles för kall och trång. Men det var mysigt ändå.
Det var skönt att komma till mormor igår, jag tog en varm lång dusch och därefter blev jag bortskämd, hon lagade mig mitt första ätbara sedan lördag förmiddag. Kantarellomelett, det smakade bättre än allt annat. Förmodligen på grund av min hunger. Mätt och belåten bäddade jag ner mig i soffan. Jag hade sådan frossa att det behövdes tre täcken för att jag skulle sluta skaka. Jag vaknade nöjd och åt upp resten av omeletten.

I helgen insåg jag hur lite jag behöver det där. Hur illa det gör mig. Så mycket skitsnack att det gör mig matt. Jag blir matt bara av att tänka på det. Jag orkar inte ens bry mig om det ni säger är sant eller inte. Ni får helt enkelt tro det ni vill. Och det ni tror bevisar hur bra vänner vi egentligen är. Jag vet att ni, precis som alla andra, snackar skit om mig. Det gör mig lite ledsen, men jag orkar inte bry mig. Det kommer aldrig förändras. Och just nu klarar jag mig minst lika bra utan allt det där.