Jag höll för öronen, knep ihop mina ögon så hårt jag bara kunde och satte mig fort på huk i köket. Samtidigt som Magnus står och lutar sig mot bänken och tittar ut genom fönstret, helt fascinerad. När jag sedan hörde att det slutat, vågade jag öppna mina ögon lite, kollade upp på Magnus som bara flinar. Just för en sekund ville jag slå honom, lite av avund tror jag. Vad skönt det vore om man inte var rädd. Utan bara fascinerad. Mamma, minst lika rädd som mig, fick låtsas vara helt orädd, hon höll Tilde i famnen och vill inte visa henne sin rädsla. Så hon blir likadan.

"Nu har det lagt sig, nu kommer det inte tillbaka" säger de och går över till grannen med ett paraply i handen. Jag tände ljus, plockade en hand med gamla tidningar, vissa från 06, vissa från 02. Tog katten i famnen och satte mig i sängen. Livrädd och har händerna beredd för att fort sätta dem över öronen.
Fem minuter efter att de gick, går larmet. Ett stort larm. Jag skickade sms till mamma; "Kom hem", inget svar. Jag ringde istället och hörde genom väggen hennes telefon vibrera.. Jag hörde brandbilen, kollade ut genom fönstret för att se om den åkte förbi. Det gjorde den inte. Men ljudet slogs av, och det brann i ett hus vid Plyfa. Det gick tydligen bra.
Men det är läskigt.

När detta väder kommit och gått idag så blir jag lite skeptiskt över helgen.