Till och med söndagen (om jag bortser från de tre timmar jag satt på en buss) var bra. Jag var nöjd över lördagen, att den blev så bra som den blev. Och jag somnade med ett leende på läpparna även på söndag. Veckan har gått så fort att jag knappt hunnit med. Jag har sovit hemma en natt sedan förra torsdagen, gratulerat Hanna till körkortet, firat cillas 18 årsdag och också hunnit träffa i princip hela släkten. Det har till och med varit en bra vecka. Några nätter av värme och det gör min vecka.

Jag har fortfarande lite svårt att förstå att det kan kännas mer, att jag kan känna mer. Jag trodde att jag nått den där punkten, för länge sedan.
Tydligen inte.