Jag vaknade imorse och var som vanligt på mitt morgonhumör. Alltså sur för att jag inte får sova längre, när det är det näst bästa jag vet. Men när jag har ett oläst meddelande på telefon så blir jag glad. Två ord, sött dock, och jag var redan på bättre humör.
Det är sådant som gör mig lite gladare.

Jag hade det bra i helgen. Fotbollen gick ju inte så bra dock. Grabbarna blev lite frustrerad där ett tag. Mig spelade det ingen större roll för. Man ska inte förvänta sig så mycket. Annars hade jag det mysigt, som vanligt. Och glad över att jag har det som jag har det. Faktiskt.

Som avslut på helgen lyckades jag missa Fia, då vi stod på varsin sida av kiosken i väntan på våra bussar. Vilket vi upptäckte när bussarna redan anlänt och hon lyckades få syn på mig genom rutan. Men det var trots det ett bra avslut på helgen då jag fick prata med henne i alla fall. När det inte längre, konstigt nog, sker att vi pratar så ofta så kändes det skönt när hon ringde och lät mig berätta sådant som en bästa vän ska veta. Och vise versa. Det börjar bli jobbigt att vara så långt ifrån en bästa vän. Den enda dessutom.