Att finna sin yngre syster på Facebook och inse att hon blivit så stor att hon till och med har Facebook. Det får mig att känna ångest, att jag inte träffat varken henne eller hennes yngre broder på så många år. Inte ens ett telefonsamtal. Dem är inte längre bort än en ynklig bussresa. Jag får dåligt samvete. Dem har växt ifrån mig. Båda två.
Jag sitter och pratar med henne över Facebook nu. Hon berättar att hon går i sjuan. Jag minns henne knappt som en lågstadietjej. Lekis kanske? Min bror går i fyran. Honom minns jag som en jobbig dagiskille som alltid bet mig.

Undra hur dem ser ut.