"Undra hur han reagerar när jag berättar det.. Undra vad han tycker att jag borde göra.. Jag vet att han skulle vara glad för min skull."
Tills jag kommer på mig själv att tänka på saker jag aldrig kommer få veta. Jag kommer på mig själv att tänka på hur jag ska berätta det, när jag inte ens kan berätta det. Det är jobbigt att jag inte har förstått än, trots att jag försöker förstå. Och har gjort det i ett helt år, idag.
Ett år känns som en oändligt lång tid, det känns som att jag inte träffat dig på flera år samtidigt som det känns som igår sist vi sågs.
Jag kommer alltid minnas väl hur det kändes att ha dina armar runt mig.

Jag saknar dig. Ofattbart mycket.
Fina du.