Lätt som en plätt tänkte jag och började skriva.

Jag skrev några meningar, suddade, skrev lite till och suddade. Nu är pappret är helt tomt och det enda jag har kommit på är att jag inte har en aning om vart jag hör hemma. Det gjorde ju saken mindre lätt och jag ångrar att jag tog för givet att jag skulle göra ett bra arbete.

Tre timmar kvar och jag har inte en jävla aning. Det skulle se just snyggt ut att misslyckas redan på första arbetsuppgiften.