Det har blivit som en rutin. En dålig rutin som jag inte kan förmå mig själv att bryta. Trots ångesten som inte tar så lång tid på sig att smyga fram under helgens slut. Jag har tappat mig själv lite. Inget allvarligt men jag blir arg på mig själv för hur det är. På någon annan lite med.

Jag satt barnvakt åt min syster i fredags. Blev uppe alldeles för länge men orkade ändå åka på jobbet klockan nio dagen efter. Jag och Rickard fick stängning och sedan åkte jag lite senare än beräknat till skogen, stugan och vännerna. Kvällen flög förbi. På ett sätt eller ett annat. Jag vaknade på söndagen och gladdes åt att människor inte var på golfhumör. Det var tur att jag slapp jobba.