Ja. Det var dumt av mig att tro att det skulle vara annorlunda. Dumt att inbilla mig att verkligheten var annorlunda än vad den var. Ja, sitta här och låta en annan människa behandla mig så här. Jag har sagt det till mig själv, folk har sagt det till mig, eller skrivit det om mig. Jag trodde att jag lärt mig efter den tredje gången. Nu är det ungefär sjätte. Det är svårt att vara stark. Att stänga ute allt man känner och stå emot. Helst när någon annan säger att den känner detsamma.

Man är så naiv. Man känner att man inte räcker till. Trots att man vissa gånger räckt och även blivit över. Får inte riktigt ihop det.

En tid jag bara trodde skulle bli ett kapitel, avslutades efter några fler. Trodde jag. Nu är det en helskriven bok och det är dags för en ny. På riktigt. En bok utan mitt hjärta i någon annans händer. Där jag ska hålla det hårt och ta nytta utav det jag lärt mig. Vad det nu kan vara. Jag hoppas att se det snart.