Det går framåt. Inte fort. Men säkert. Jag gör framsteg varje vaken sekund. Inga mirakulära sådana. Men ändå. Samtidigt som jag jobbar med mig själv uppenbarar sig saker och ting för mig hela tiden. Hur människor inte alls är lika mån om saker som jag tidigare trott. Hur blind jag låtit mig vara så himla länge.

Fortfarande så många saker som är oklara. Men så många mer som jag förstår.