Borde jag känna så här?
Har jag förtjänat att känna mig så här hemsk?

Jag har större delen av dagen känt en fet jävla klump i halsen, en klump av gråt. Och på ett sätt, av helt skilda anledningar. Av sorg, framförallt. Och ironiskt nog, lite glädje. Skam.

Det var inte så här jag ville att det skulle sluta. Ingen kontakt alls känns tuffare. Helt utstängd.

Det var inte vad jag ville.

Jag är ledsen. Det är jag.