Jag har ikväll haft besök av mina fina vänner, Sofia och Helena. Dem åkte nyss, och jag längtar redan tills vi ses igen. Man vet att man har sjukt underbara vänner när man kan vara helt tyst men ändå känna sig förstådd och glad. Ingen vet hur tacksam jag är.

Jag tänkte gå och lägga mig så fort dem åkt, men när jag tydligen missat att trycka på startknappen på tvättmaskinen så blir jag vaken i en timme till. Imorgon på förmiddagen, morgonen, kommer min far och plockar upp mig och vi beger oss till Delsbo för att hälsa på farmor. Vilket innebär att jag återigen måste förklara vem jag är, vilket utav alla barnbarn jag är och sedan få dåligt samvete över det. Få dåligt samvete över att jag hälsar på så sällan att när jag väl gör det blir jag tvungen att förklara vem jag är för att hon inte ska tro att jag är någon som är där för att råna henne. Som hon faktiskt en gång trodde.

Så fort jag blir lämnad ensam kommer huvudvärken av alla tankar och scenarion som helt plötsligt dyker upp i mitt huvud. Inte okej.