Började gårdagen med att hälsa på min så ofta kallade andra familj. Sedan begav jag mig ut i kylan med Marica och Ida för att vandra några gator till huset där middagen skulle hålla rum. Väl där var maten lagad och bordet dukat. Vi inväntade våran sista kandidat och satte oss sedan till bords. Mätta och belåtna satt vi och pratade om allt från gammalt till ännu ogjorda saker. I fyra timmar delade vi allt vi missat och skratt i mängder. Det kunde inte ha blivit bättre. Vi är nu glada över att någon tog tag i saken och vi är även upptaderade om varandras liv. Igen.

Efter väldigt lite övertalning och väldigt mycket pepp så beslöt vi oss för att åka till Delsbo och dela våran underbara afton med fler. En mycket trevlig kväll, som förmodligen inte vore lika trevlig om det inte hade varit för det underbara sällskapet. Jag hade glömt bort hur skönt det var att vara tillsammans alla fem, vår lilla liga. Jag hade glömt bort hur roligt vi faktiskt har det ilag. Denna gång lyckades vi till och med hålla sams allihopa, inte en enda sur min kan jag minnas mig ha skådat. Vi klarade det galant flickor.

Jag är tacksam över att det egentligen inte, förutom hur ofta vi ses, förändrats något alls. Vi vet hur vi fungerar, vi vet var vi har varandra och precis vem som behöver höra vad.

Jag hade tröttnat på att ständigt säga "vi måste skärpa oss". Men nu håller jag en tumme för att vi faktiskt ska ses fler än en gång detta år.