Minutens klockslag är för vissa tidigt som bara den, men för mig är det sent. Jag har tydligen fått riktiga sömnproblem(?) och kunde inte somna när jag ville förut ikväll, eller igår eller vad man ska säga. Så jag kände för en timme sedan att det vore onödigt att gå och lägga sig över huvudtaget i natt. Min klocka ringer om mindre än en timme. Inget skulle nog få liv i mig efter bara två timmars sömn tyvär.

Det där med att prestera dubbelt upp denna vecka gäller nog från och med imorgon. Tisdag alltså. 

På tisdag kommer jag oavsett hur trött jag är, vara gladast i världen. Jag ska få kramas med min bästa vän. Hennes blotta närvaro får mig att känna ett lugn och en trygghet som jag har svårt för att beskriva. Jag är nog den mest lyckosammaste människan på jorden, med en vän så fin som henne. Så underbart fin, min helt fantastiska Fia.


 

You rock.