Det blev inte en lika rolig helg som jag hade hoppats på. Men jag skrattade trots människor som vill mig tvärtom. Det är tur att jag har några fina vänner med. På lördagmorgon vaknade vi tidigt av två människor som fortfarande inte hade gjort natten. Vi skrattade hejdlöst åt tillståndet man kan vara i. När vi sedan fått tillräckligt ont i kinderna begav vi oss mot stranden och värmen som var uppenbar redan 08.00.
Helgen fortsatte sedan på forngården och var inte över fören 05.00 måndag morgon då en utsatt hade oturen att bli chaufför dit och tillbaka.

Nu har jag varit hemma i sex timmar, efter att ha spenderat de senaste fem dagarna hos min så ofta kallade andra familj. Det har varit lika underbart som vanligt, bortsett från huvudvärken som gjort sig påmind någon dag för mycket.

Trots att jag inte tänkt på det särskilt mycket och om än mindre brytt mig, så har jag inte riktigt orkat varit mig själv. Jag har varit så obrydd som det är möjligt och bara tänkt på mig själv. Ändå har det dåliga samvetet inte uppenbarat sig ännu. Kanske var det väl vad jag behövde. Att bete mig precis som andra människor gör. Att kanske såra någon, men inte riktigt bry mig om det.

Jag har mitt schema för morgondagen. Först ska jag sova länge, sedan ringa jobb nr 1 och efter det tvätta mitt hår för första gången på då fem dagar. Sen har förhoppningsvis den dagen också passerat.


Dag 1. Jag och Simon visade våra talanger i kubb på förfesten. Med all rätt.


Jag, inte riktigt redo. Men där var allt okej. Inte bra nu då, utan okej.