Tiden springer iväg och dagarna går förbi mig. Jag hinner inte hålla tempot och jag kommer aldrig ikapp.

Det är åtta dagar kvar innan jag välkomnar sommarlovet som egentligen infinner sig allt för tidigt. Kan jag tycka nu. Här sitter jag på skolan och slutade för över en timme sedan och känner ånger över min katastrofala prestanda som jag under vårterminen haft. Jag skäms över det jag inte visat. Hur jag sitter här i sista minuten och tror att jag ska kunna bli nöjd sedan när betygen dimper ner i min brevlåda. Jag har nog aldrig haft sådan ånger över en dålig prestation.

Det är dags att börja ändra på saker och ting nu. Bättre sent än aldrig.