Blåögd som fan.

Helgen går mot sitt slut och ångesten infinner sig i vanlig ordning. Jag hade det rätt bra i helgen. Det vill säga tills mitt beroende av internet får det att knyta sig i magen och känna ett tvärt illamående.
Jag känner mig mest likgiltig. Vänjer mig. Kastar svordomar runt om i mitt huvud och tror att det hjälper. Det gör det inte. Jag har blivit kastad och vet inte vad som hjälper mig just nu. Har jag någonsin det?



Aldrig kommer jag lära mig lita på en människa igen. Tack.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0