Jag var för första gången på månader i Hassela över en helg. Det var skönt och jag hade roligt. Träffade mina fina vänner och kramade Rickard välkommen hem efter cirka nio månader i Tyskland. Sjukt hur jag saknat honom.
Jag fick också kramas med världens finaste vän, Fian. Skrattandes på Bergsjös skitiga gator gjorde att det nästan kändes som förr. Du är underbar!
Jag hann förresten också se den hittills hemskaste film jag någonsin sett. Haldor och jag hade en typisk vi-kväll i fredags. Skräckfilm. Ja. Puss på honom.

Jag lämnade dock helgen med dåligt samvete över att jag inte pluggat något. Trots det har motivation inte återfunnit sig ännu. Det kommer, hoppas jag. Det är inte så länge kvar nu.