Mörkret blir påtagligt trots att solen inte gått ner ännu. Som att läsa samma rad i en bra bok men ändå inte förstå meningen. Som att lyssna på ett intressant samtal men ändå vara någon helt annanstans. Som att se en vacker film men inte kunna tolka någonting i den.

Att lära känna nya människor kan vara bland det bästa jag vet. Att upptäcka brister och fina egenskaper. Att sedan inleda en vänskap. Vissa för livet. Vissa inte längre än till första missförståndet eller tjafset. De som inte räcker längre än så har aldrig varit något från början och kommer heller aldrig bli. Det enda positiva ur dem är de nya egenskaperna man lär sig kan finnas hos andra människor. Och ibland kanske även hos sig själv. Att lära sig att vara på vakt för att slippa genomlida kommande hemskheter. Kanske för att nästa gång analysera eller ta vara på någonting bättre än just den gången.