Solen värmer så där lagom och vinden kyler alldeles behagligt. Fräknarna är redan alldeles för många, så där många att de går ihop och nästan ger en jämn yta. Efter middag ute på pizzerians terrass har mitt bröst fått första röda färgen för i år. Så där på gränsen innan att göra ont men ändå framkalla lite färg. Mina riktiga vänner har jag aldrig stått så nära som nu, samtidigt har jag heller aldrig träffat och lärt känna så många nya människor, inte sedan jag flyttade för första gången. Inte heller slutat känna människor.

Hoppas att allt fortgår som tidigare, som nu. Som att köpa en ny snussort för att den vanliga är slut. Men ändå känna sig helt tillfreds.