Är hemma i Forsa för första gången på över en månad. Ledig från jobbet hela veckan, men plugg står på listan istället. Idag har jag läst och skrivit mig trött om franska revolutionen. Igår om bildanalyser. Ser fram emot fredagens födelsedagsfirande som kommer bestå av kanotpaddling, och att få jobba min näst sista dag på mitt fin fina jobb på lördag. Söndag gör jag sista spurten med matten innan det är dags på allvar på måndag då jag börjar skolan, en vecka tidigare än alla andra. Men det känns okej. Jag har min räddning.

Som ett renoveringsprojekt. Fast själsligt. Som att möta på ett hinder, en stöttepelare som blir problematisk att rasera. En stormvind som får plasten för fönstrena att blåsa iväg.