Blev väckt av jobbet igår som behövde mig där. Sliten och yrvaken satt jag på bussen tjugo minuter senare. Nästan tacksam över det slet jag på jobbet utan att känna en unst av bakfyllan jag med fasa förväntat mig infinna sig även då, efter en vecka av sena nätter. Tog på mig jobb hela veckan innan jag till helgen byter café till ett några mil längre in i skogen. Jag trivs.
Slutade en stund tidigare idag för att ta bussen hem igen och umgås med min syster alldeles själv. Åt lite middag, cyklade ner på byn och köpte glass och leksak. Nu har hon alldeles nyss somnat efter massa skratt och lek på grannens studsmatta. Första gången jag stod ut så många timmar i sträck. Räknade inte till tio en enda gång. 1-0 till mig.

Imorgon jobbar jag ensam med kocken för att sedan dricka öl i goda vänners lag och (förhoppningsvis) solen. Första Vallen för i år (någonsin för mig) och jag ska kramas. Eller bråka. Förhoppningsvis det förstnämda.
Det är som en ny ketchupflaska, man vet inte om det kommer ketchup på en gång eller bara någon tunn vätska. Önskar jag hade varit smart nog att ruska den innan jag öppnade. Det är smart att vara efterklok. Men att aldrig lära sig av det är bara oklokt.