Efter sju timmar på skolan där jag egentligen varit någon helt annanstans tog jag en promenad ner på stan och mötte upp finaste Fian för kaffe och ta-igen-missad-tid-prat. Mysigaste eftermiddagen. Var trots trötthet glad i kroppen när jag sedan satte mig på bussen till Delsbo. Å, underbara vän!
Nu har jag precis kommit till lägenheten igen och det är då tänkt att jag ska lyckas somna i natt trots att jag sover ensam. Kan väl vara bra övning tills jag skaffar egen lya. Känns dock jävligt läskigt.

Nu ska jag titta på Vänner och fortsätta längta efter Marica som kommer hem snygg och solbränd om fyra dagar. Synd om henne.