Har varit barnvakt åt systern ikväll och med Marica som sällskap. Eller egentligen är det tvärtom. Hon somnade bredvid systern framför en barnfilm i hennes leksaksfyllda rum för flera timmar sedan. Jag hade beslutsångest över var jag skulle spendera natten. Alltså i vilket rum och i vems säng. Det självklara borde väl vara mitt och min, men där har jag inte spenderat en natt sedan jag blev sambo i Delsbo. Förutom studenten då guben gjorde mig sällskap. Ikväll blev det lillebrors (gamla?) rum. Vägg i vägg med flickorna och i samma del av huset som resterade sovrum. Känns lite tryggare även om det knyter sig lite i magen för att sova ensam. Eller kanske mest utan min andra halva.

Känner mig som ett barn igen och stelnar till av minsta ljud jag hör utanför (okej, som ett barn = innan jag hade någon att dela säng med varje natt.) Vågar inte se ut mot hallen utifall det skulle stå någon där, men vågar heller inte stänga dörren. Ha. Överskattar min vuxna sida allt som oftast.

Nu ska jag försöka sova.. Kollade just under sängen. Där ligger en uppblåsbar krokodil. Fötterna sticker ut lite grann. Ska försöka komma ihåg det när jag ska stiga upp ur sängen imorgon. Eller i natt för toabesök.

Ska ALDRIG mer klaga på vår lilla säng hemma eller önska att Robin sover på soffan så att jag får sära på benen när jag ska sova. (haha. Nej, faktiskt för trött för att engagera mig i att tänka hur den där meningen skulle kunna se ut på annat vis.)