Det är alltså (enligt mig) snart julafton. Visserligen tycker jag min 20:e födelsedag också snart infinner sig även om det är halva året kvar tills dess. Fast inte riktigt. Därför känns det jävla nära ändå. Hursom, så är min önskelista till jul lång. Och jävligt dyr. Tretar redan på guben och försöker med lite ångest-strategier för att få honom att inte köpa något utanför listan (kanske tom börja spara lite. Kör samma taktik med mamman så lugna.)

 

Helst av allt vill jag ha en Iphone 5. Men kan nöja mig med 4s:en....... hehe blir såklart JÄTTEGLAD över den med.mamma.

 

Men sen vill jag också ha en fjällräven dunjacka och en första vinter inte frysa ihjäl i dåligt jack-köp. Ett par knallgula Vans. En bra symaskin som aldrig i hela hens liv ska krångla för mig och som är lätthanterlig. Pengar till mina framtida tatueringar vill jag också ha. Och ett par gummistövlar, men ENDAST av märket Hunter. Säkert bara för att de är dyra. Men så äre. Och så vill jag jäättegärna ha en såndär kofta till min (egentligen mammas) delsbodräkt. Har dock hört att den kostar flera tusen och att det är flera års väntetid på att få en sydd. Så den kan jag faktiskt klara mig utan... Detta år.

 

Nästan varje dag sitter jag för mig själv och funderar över att jag ska sluta se lycka i materiella ting. Å så slutar jag med det. I ungefär max en timme tills jag ser en snygg tröja som får mig att tänka hur varm i hjärtat jag skulle bli av att bära den. Sen tänker jag att kläder faktiskt är ett stort intresse och kommer överens med mig själv i hjärnan att jag får bli glad å lycklig över kläder. Thats it. Sen får det räcka med kärlek till saker som försvinner eller nöts ut, som inte är värt samma sak som familj, vänner och erfarenheter. Sen så ser jag någons Instagrambild på fejjan och vill över allt i världen ha en egen Iphone så att jag kan knäppa kort på mig själv och göra mig själv snyggare genom effekter. Utan att låna någon annans lur.

 

Därför ger jag upp dessa tankar om ett liv där jag inte ser värde i materiella ting, där jag kan bo hurfansomhelst och se ut hurfansomhelst (nog för att jag kan se kackig ut men de e fint). Så nu försonas jag med tanken på att jag föralltid kommer slösa pengar på saker som med tiden kommer att sluta betyda något, gå sönder eller bara försvinna (å det utan att jag kanske bryr mig.)

 

Och med det här, också, jävligt långa och onödiga inlägg sammanfattar jag det hela med att jag lätt förälskar mig i saker och vill ha massa julklappar i år!

Fick just i denna stund telefonen påfylld av världens finaste mamma, utan att ens be om det. Så. Då fick man lite dåligt samvete över julklappskraven årå. Tack. I dubbel mening.

 

Tur jag ska få jobba i helgen så jag slipper ta ut min väldigt fria tid på att skriva skit här.