För några dagar sedan valde vår kära boxer-dosa att helt plötsligt, och utan anledning, ta sitt liv. Mest ledsen, eller förbannad, över detta är mest jag och sambon och inte hens egen lilla family i form av tvdosan.
Den var fast på kanal fyra. Men efter otaliga utbrott på skitprogram som Dallas, repriser på programhiten X-factor (vet inte om det är med c och därav lite internationellt eller bara helt svenskt och med k, skitsamma) så kom vi på att man ju faktiskt utan boxer ska ha 1,2,4,6:an och Kunskapskanalen. Lycka.
Denna sjukliga morgon har jag dock svårt att bestämma mig mellan Holby City och Stargate Attlantics (eller vad i helvete det heter). Eller såklart reklamer på de resterande reklamerna.

Vad jag med detta onödigt långa och beskrivande inlägg, eller onödigt öht, är tips på vad vi kan ersätta vår dosa med? Universaldosa säger endel, endel att de bara fungerar till TV:n och liknande och inte boxer. Ta med den döda och tvinga dom att ge mig en ny jävel som inte tänker lämna oss i närmsta taget?

Jag vill se South Park och Project Runway. Come on!

Nu kom gubben hem och han är nog minst ledsen då detta, enligt honom, är en utmärkt ursäkt till att spela dåliga TV-spel. Nej gullet, jag gillar det inte.

Jag är för lycklig. En påminnelse när saker känns tvärtom.

Idag är det fyra år sedan min bästa Robin lämnade jorden. Att jag är lycklig nu påverkar inte det minsta hur mycket jag tänker på honom eller tvärtom. snarare att jag tänker på honom mer och vill ha honom delaktig i det fina jag har nu. Att min gamla Robin ska få träffa den nya och glädjas över det som gör mig lycklig. Att se honom lycklig för något jag vet att han med tiden hade funnit. min fina.

jag försonades med tanken på att han är borta för länge sedan. Men det kommer aldrig hindra mig från att sakna honom. Eller acceptera världens orättvisor och saker som kan gå snett.

Jag minns honom precis som han var och det kommer jag kunna leva på i resten av mitt liv. Det känns som en trygghet att ta till när något känna tungt.

Men jag hoppas för mitt liv att var han än är att han har det helt fantastiskt där. Min allra finaste lilla vän. Hade du varit i livet hade jag retat dig för att du börjar bli gammal (även om det inte är sant.)

All kärlek. Peace.

Idag avslutade jag en jobbvecka och är nu ledig i tre dagar innan säsongens sista helg är kommen. Det ska jag fira genom mys med världens finaste kille, sambo och vän. Känner mig fortfarande så löjligt nykär. Därför jag är lite löjlig.

Ikväll är jag husvakt i Forsa med mannen i mitt liv. Vi dricker ett glas rött och njuter lite musik. Känns rätt sofistikerat å vuxet.

I veckan började jag jobba och det kändes som att det inte varit någon vinter sedan sist. Ikväll sitter vi barnvakt och imorgon är det dags för stämma. Lugn och mysig helg med gubben alltså.

Ikväll myser jag med världens finaste pojkvän. Imorgon skriver jag min gymnasietids sista prov. På onsdag morgon lyfter planet till Turkiet med världens bästa Emmy. När jag kommer hem väntar studenten och festen efter det, sedan bal och sista kvällen med årets treor.

Tar alla krafter jag förmår mig komma åt. Försöker prata mig själv tillrätta och ett krig utlöser snabbt i mitt huvud. Det är svårt förklara för de som är villiga att agera stöttepelare. Svårt att släppa in det som utanför är så himla bra. Det är svårt när tiden inte räcker till. Till sådant som spelar roll och jag behöver. Vill överösa mina nära med kärlek. Men vill lika mycket kunna överösa mig själv med beröm och kärlek för något jag gjort bra. Men tiden räcker inte till. Räcker till varken eller. Räcker inte till att göra något bra. Eller överösa någon alls.

I veckan har jag spenderat några nätter i Forsa hos mammsen. Lika blir det i helgen. Gjort listan på saker att göra lite mindre. Men stressen är trots det lika. Kroppen strejkar mer eller mindre.
Trivs inte särskilt bra i soffan om nätterna. Inte heller att sova ensam. Saknar killen lite för mycket för vad som borde vara hälsosamt. På söndag åker jag bestämt hem. Kramas och sover gott.

Idag har jag förutom att fått goda nyheter på skolan hängt på stan med bästa pemso. Druckit kaffe, handlat lite och pratat om resan som sker om 11 dagar. Sinnes. Kommer bli en fin vecka i Turkiet.

Det börjar kännas i hela kroppen nu att studenten snart är här. Kan inte för mitt liv förstå hur jag har satt mig själv i den här förbannade stressituationen. Det är så lätt att vara efterklok. Men svårt att få saker gjorda i största stress och magont över det. Extra tacksam över kärleken när det knyter sig i magen varje vaken minut.

Lagom när snön faller är resan till Barcelona med min fina kille bokad. Om exakt två veckor idag är vi på väg. Det ska bli skönt att komma iväg en sväng även om det inte gäller så många dagar. Och ikväll har jag planer på att fira guld. Nu måste jag springa på sista lektionen för dagen.